Kuba | Kerygma

Owe Lindeskär har besökt Kuba tre gånger och varje gång har han talat i en nationell pastorskonferens med ekumenisk bredd.

Kuba är ett spännande land, med sin kultur, musik och duktiga idrottsmän. Sedan revolutionen 1960 har landet utvecklats i en kommunistisk riktning, vilket innebär att landets planekonomi har hindrat en ekonomisk utveckling. När staten skulle sköta allt och fast egendom, industrier och eget företagande konfiskerades och togs över av staten var det ingen som kände ansvar. Folk gjorde enbart det dom blev tillsagda att göra. I dag har det mesta av industrin havererat och den näring som återstår är turismen som blomstrar på Kuba.

Innan revolutionen fanns en vacker och påkostad arkitektur men fastighetsbeståndet har inte vårdats och många vackra hus rivs. I Havanna finns välskötta hus vilka vätter mot kända torg och parker. Men tittar man på fastigheternas baksida är det i stort behov av renovering. Det påstås att Kuba, genom Spanien fått EU bidrag till att restaurera vackra fastigheters fasader mot kända torg. Månadslönen på Kuba är 100 till 150 kronor i månaden för en arbetare och drygt 200 kronor för en läkare. Det betyder att alla måste ha minst två jobb för att klara sina finanser. Till detta växer det alternativa ekonomier, som straffas hårt när myndigheterna upptäcker det.

I Kuba finns den Katolska kyrkan, samt en mängd olika kristna samfund och rörelser. Församlingarna har en viss frihet att verka i sina kyrkor, men det är inte tillåtet att arbeta utanför kyrkolakalen. När Owe Lindeskär besökte Kuba för första gången besökte han vanliga familjer för att lära känna folkets vardag och ekonomiska förutsättningar. 80% av folket får sin lön i en valuta som inte är konvertibel. Dessa pengar gäller enbart i statliga butiker där folk får handla sin ranson av mat och färskvaror, som staten bestämt. När man handlat sin ranson antecknas det i en medhavd motbok. Dessa ransoner har minskat under senare år och maten räcker inte hela månaden. Pensionärer och barnfamiljer drabbas värst och när Owe Lindeskär såg detta problem föreslog han att Kerygma kunde anställa en pastor vars uppgift var att ansvara för matutdelning till behövande människor. För att klara denna uppgift behövde pastorn en bil och på Kuba måste man ansöka hos staten för att få köpa en bil. Den som inte tillhör det kommunistiska partiet får avslag på sin ansökan.

För att bli godkänd som medlem i partiet måste man avsäga sig sin religiösa tro, eftersom revolutionen är deras vision, deras tro och deras liv. Ingen pånyttfödd kristen kan vara med i det kommunistiska partiet på Kuba. En kristen person på Kuba, som kommer från ett annat land kan äga en bil och den bilen får Kerygmas medarbetere använda när maten skall levereras till 19 pastorer som i sin tur delar ut maten till folk i det aktuella området. Bilen körs till ett stort varuhus och fylls med kött och fiskkonserver, pasta, matolja, mjöl, socker och andra viktiga matvaror och sedan påbörjas en diakonal resa där folk får en eller flera påsar med mat. Många fördomar mot de kristna har raserats genom denna verksamhet. Inför denna kärleksgärning börjar folk förstå att det kristna budskapet är för alla.

När Owe Lindeskär följde med på en sådan diakonal turné besöktes en kvinna vars hus var i stort behov av renoverning. Regnvattnet rann rakt igenom taket och kvinnan hade hinkar och baljor överallt i huset, för att ta emot regnvattnet. När Owe såg kvinnans svåra belägenhet lovade han henne ett nytt tak. En kostnadsberäkning gjordes och en byggmästare lovade att utföra arbetet. Kerygma sände pengar så att arbetet kunde komma igång. Året därpå kom Owe på besök och fann att inget nytt tak hade monterats. Utanför huset låg allt byggmaterieal under skyddande presseningar. Kvinnan hade ansökt hos staten om tillstånd att få renovera taket, men hon hade inte fått något svar. Det dröjde två år innan hon fick tillåtelse att reparera sitt tak. Efter några veckor hade byggmästaren gjort ett nytt tak av det material som legat under pressenningar under två år. Detta är vardagen för folk som lever under en kommunistisk ideologi som inte i första hand hjälper och bistår folk. Här är det viktigare att varje mellanchef i en stor organisation får visa sin makt.

Det känns som en förmån att fortsätta hjälparbetet på Kuba. Tack till alla som stöder detta arbete så att vi kan fortsätta att bistå människor på Kuba.